Cecilia satsade på parallella karriärer

Cecilia, du har en bakgrund som framgångsrik ryttare, berätta om det. 

   – Jag är uppväxt på en gård, och jag började rida ponnyer när jag var liten. När jag blev äldre fortsatte jag på elitnivå och red i landslaget under tre år, med sikte på OS i London 2012. Jag hade tur som fick köpa en fantastisk häst att göra den resan med. Tyvärr blev min häst sjuk när vi kämpat oss till att bli OS-kandidater, men bara att ta sig dit är förstås fantastiskt. I dag rider jag inte längre på den nivån, utan har fokus på barn och jobb.

Du kombinerade din elitsatsning med utbildning, och senare jobb som revisor på PwC. Hur lyckades du med det?

   – Jag red ungefär fem-sex dagar i veckan under den här tiden, och tävlade ofta. När jag tävlade som mest intensivt jobbade också heltid som revisor. Mina föräldrar skötte markservicen för hästen, mockade och gav den mat. Också här på PwC var stödet fantastiskt, både från chefer och kollegor, jag har fått ha den flexibilitet som jag har behövt för att lyckas. Klimatet är öppet på min arbetsplats, och man ser långsiktigt på en karriär. Jag är så glad och tacksam för att jag har kunnat ha parallella karriärer och satsa på min dröm. I stort sett alla jag tävlade emot var proffsryttare, jag var den enda som också hade en civil karriär.

Hur ser du på din framtid som ryttare?

   – Jag rider inte professionellt längre, utan fokuserar mer på familj och jobb. Däremot coachar jag unga killar och tjejer, som också kombinerar sina utbildningar med en ryttarkarriär. Men det är klart att jag saknar ridningen, det är ju min grej, jag började med det när jag var två år. Det fina med ridning är dock att det aldrig är försent, man kan vara aktiv och tävla på högsta nivå till man är 60 år. OS-drömmen behöver inte vara död!